Nyfikna jävlar

Nu är det extra stor irritation över småstadslivet som sköljer över mig. Mest för att folk är så pottiga! (Och nu syftar jag sen inte på vissa lite över 100 stycken ungdomar, så ingen behöver gå och dra herne nenään).

Jag fick nämligen ett meddelande för en stund sen. I meddelandet fanns 3 frågor, av vilka jag bara ville svara på en. Lösning: jag svarade på frågan och ignorerade medvetet de två som jag inte ville svara på. Fatta att det då kommer tillbaka ett meddelande i stil med "jooo, och nu frågar jag den här samma saken om på nytt?". Jag undviker frågan igen, det kommer ett tredje frågande meddelande.

Folk är så jävla nyfikna. Man skall veta allt om alla i den här stan. Vem som har ny bil (svart BMW, of course), vem som varit otrogen och hur många cancerbehandlingar den där ena nu har fått. Det finns inget som är privat. Tänk om det faktiskt är nåt hemskt som hänt som man inte vill prata om? Cancer, dödsfall, konkurs? Där är man sen och känner sig ganska fjantig som med allt våld försöker tvinga fram lite småsmulor information som man kan använda till skvaller.