Erkännandet

Jag erkänner. Fuskade litegrann med min röstvila denhär veckan. Nu skall det dock tas på blodigt allvar! Efter att ha spenderat typ hela förmiddagen på hälsocentralen gick jag därifrån med 6 dagar sjukledigt, så har min närmiljö tur så får de höra min väna stämma nästa onsdag eller torsdag.

Det är svårare än man tror, detta med att hålla käft. Det kommer ju ljud ut och man känner ju sig bara fånig när man bara kan nicka och le lite sött.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Krya på dig!
Förstå mig inte fel nu, men jag börja fundera på det där att kommunicera utan att prata. Ingen vill ju vara i din situation och inte få säga något, men man kan se en intressant sida av situationen.

Som vi öva då för x antal år sedan på bp-kursen, att dra en låt utan att prata alls. Jag har tänkt på hur mycket, och hur mycket onödigt, jag säger på mina timmar.

Sen har jag också funderat på miner, kroppsspråk osv, vad säger man utåt utan att egentligen säga det högt?!

Så nu om du inte har annat att göra under sjukledigheten, så värför inte grubbla vidare på det här och se hur din kommunikation går utan ord. Sen kan du ju ge ut rapporten på bloggen i slutet av nästa vecka!

...eller så kan du naturligtvis se på filmer, äta godis och fördriva din tid med något helt annat =)

Pia

Chattis sa...

Tack Pia! Antar att det nog kommer lägesrapporter med jämna mellanrum :)

Jenkki sa...

Jeei, många blogginlägg att vänta? ;)

Jenkku sa...

Hmmm...fast du inte får prata så utmanar jag dig att komma på månadsträffen. Du kan sitta och le sött åt våra juttun.