Faserna

Medan vi nu är inne på temat tatueringar tänkte jag presentera de nio faserna som hör till tatueringsupplevelsen. Det är kunnon komplicerat serni.

1. Beslutet. Du har beslutat dig för att du vill ha en tatuering och meddelar din omgivning om detta. Du får dras med kommentarer som "men tänk sen när du är gammal", "tänk vad fult när du blir rynkig". Fuck that shit.
2. Planeringen. Timtal av surfning på nätet, jämförelse av bilder osv. Mycket viktig fas, som hos en del tar längre än hos andra. Personligen brukar jag ganska snabbt veta vad jag vill ha.
3. Val av artist. Extremt viktigt. Det gäller att höra sig för och kolla upp portfolion på nätet. Alla kan ju inte vara bra på allting men det du vill kolla är att artisten har en stil som motsvarar dina förväntningar av vad du vill ha på din kropp.
4. Otålig väntan. Du beställer din tid och tatueraren har en kö längre än en NBA-spelares skosnören. Tatuering nu, tack!
5. Dagen före d-dagen. Du måste kolla tågtidtabeller och fixa tågbiljett. Äsch vad jobbigt och hur mycket skönare (och framför allt smärtfritt) det skulle vara hemma på soffan.
   
6. På plats. Bilden är fabulös, det skall äntligen hända och dina händer kallnar färdigt inför vad som kommer att kännas som en symaskin med trubbig nål och tjock tråd som skall gnidas fram och tillbaka över din hud.
7. Lidandet. Inga förskönande ord här inte. Det är ett hav av smärta, helvetet på jorden och bestraffningen för alla dina synder. Allt du önskar är att telefonen skall ringa med ungefär 10 minuters mellanrum så du skall få en andningspaus.
8. Aaaaaahhhh. Färdigt. Ibland är det bra med litet smärta så man förstår hur skönt det är då det inte gör ont mer.
9. Det stora svidandet. Du har kommit hem och börjat sköta om din nylagade tatuering. Tammeugglan så den svider, varför har du gjort såhär mot sig själv? Har du inget vett, människa? Kanske vi skall pierca akillessenorna till nästa, va? Va?

För tillfället befinner jag mig i fas 9. Förutspår att jag återvänder till fas 2 senast nästa vecka. Jag är fast.