Får jag vara sådär störande glad och lycklig? Jo, det får jag för det är så sällan. Jag sitter hemma, skriver på en skoluppgift, lyssnar på piano och njuter av tillvaron. Men det är nog inte det som gör att det känns som bra. Det är något odefinierbart. Något som kanske klickat på plats, eller så är det bara årstiden, solskenet, trevligt umgänge och stundande megasemester. Hur som haver, bra är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar