Det är som om universum skulle ana att jag snart överger min lilla trogna lya för betonghelvetet (nåja, nästan). Det är då som universum skickar en liten, söt puppekanin (eller, egentligen är det ju en stor hare) och mumsa på gräsmattan utanför fönstret varje kväll. Naaaw.
Eller så har jag läst för mycket Pauolo Coelho. Eller så borde jag ta och försöka sova litet. Eller kanske jag får en trevlig trast utanför fönstret istället på nästa plats. Eller så kan jag komma och hälsa på puppekaninen. Eller all of the above. Eller....hehe, skoj.
Eller så har jag läst för mycket Pauolo Coelho. Eller så borde jag ta och försöka sova litet. Eller kanske jag får en trevlig trast utanför fönstret istället på nästa plats. Eller så kan jag komma och hälsa på puppekaninen. Eller all of the above. Eller....hehe, skoj.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar