Nu är det på gångs, gott folk. Jag har sett på rädslan, skrattat åt den och varit modig. Förra veckoslutet cyklade jag i högklackat (!) och idag körde jag mc med bror sittandes bak. Stora grejer. Kanske jag tar itu med sista fobin nästa vecka och sjunger litet snapsvisor? Eller kanske vi inte går så långt ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar