Trauma!

Igen kan jag konstatera att jag inte saknar TV det minsta. Hos familjen är den däremot på och jag har fått uppleva obehagliga Kristoffer som sjunger som en galen kärring och en förolyckad (blodig!) och skrikande motorcyklist. Tur så har jag bunkrat upp med svindyr choklad och smarriga godisgrodor så jag kan cykla hem i mörkret (och hoppas att inte Nasse-setä tar mig på vägen) till datorn och en trevlig film med Hayden Christensen. Plåster på såren.