Okej

Alltså. Angående förra inlägget (orkar inte länka). Skall försöka förklara min ytterst komplicerade tankegång här:

Vi säger alltså att jag säger något i stil med att jag orkar inte köra motorcykel mer. Jag menar det alltså inte som något negativt, utan att jag helt enkelt inte orkar, kanske jag kört tillräckligt eller bara tappat intresset.

Då kanske den jag pratar med konstaterar att jag är negativ. Nu är det ju alltså den jag pratar med som tolkar det jag säger som något negativt, fast det jag sagt inte är negativt och jag heller inte menat det som så.

Således är det den som jag pratar med som själv är negativ och inte jag, för det är den som jag pratar med som uppfattar allting som negativt.

Comprende?