Suuur

Nu börjar det vara dags för mej att bli litet glad, tycker jag. I tre veckor nu har jag gått omkring och varit så sur att mina ögon blir bara mindre och mindre och det bara värker i kinderna som mungiporna är nerdragna. Orsak? kanske ni funderar. Ja, den som vet kan väl berätta åt mig också. Myskot det här med att leva ibland. Nu skall jag ta mig över mitt sandiga golv till mitt håriga badrum och tejpa ena tissen och smörja in den andra i snigelsmörja. Så ni vet!