Duktig flicka

Då jag var 15 var jag livrädd för att bli en bitch då jag blir äldre. En sådan som klagar, ringer och skäller upp folk och är självisk. Men jag tror att ju äldre jag blir så konstaterar jag att det gäller att ta för sig eller bli överkörd. Jag har fastnat i duktigflickaträsket, där allting går ut på att försöka vara artig, trevlig och måna om att alla andra har det bra. Skit i att det blir besvärligare för mig, bara det blir smidigare för alla andra. Och gud förbjude (i brist på ett bättre uttryck) att någon skulle tycka att jag är irriterande och/eller besvärlig.

Näe, skall jag bli tagen på allvar gäller det att börja säga ifrån, vara litet egoist ibland och definitivt öva på detta med att skälla ut folk. Jag skall börja övandet med grannpojken tror jag, nästa gång han har fest.